Liten lektion

4 posts in thread

• Anders Franzén <5258> · Text 671 · w8 · inlagg

  1987-01-11 14:08

  Ärende: Liten lektion

  Ett konferenssystem som detta lämpar sig kanske bäst för typen fråga-svar-kommunikation. Nåväl, jag försöker dra till med en minilektion. Kanske kan det bli någon form av kedjeinlägg (vad nu det är...) där andra spär på med mer kunskap samtidigt som tusen frågar! I BASIC har man radnummer, icke i assembler. För att kunna hoppa till fasta punker i programmet markerar man dessa punkter med labels. I BASIC används GOTO eller GOSUB, i assembler (med assembler menas här Z80-assembler!) används JP (eller JR) och CALL. I BASIC används RETURN för att avsluta en subrutin, i assembler RET. Litet exempel: START JP START ;evighetsloop! Först kommer labeln START. Sedan ett JP (dvs BASIC-ens GOTO) till START. Därefter en kommentar. Litet exempel två: START CALL RUTIN ;subrutinanrop JP START ;börja om RUTIN RET ;gör ingenting Observera att det inte är säkert att man kan ha blankrader sådär mitt i en källkod. Det beror på vilken assemblator man har. Liten lektion slut.
  • Anders Franzén <5258> · Text 672 · w8 · kommentar

    1987-01-11 14:21

    Ärende: Liten lektion liten kommentar

    Bäst att jag gör ett tillägg innan expertisen klagar. Om man får för sig att man skall använda CALL (motsvarigheten till BASIC-ens GOSUB) i ett assemblerprogram (det bör man få för sig för det är mycket viktigt att strukturera sina program, dvs dela upp dem i små fristående delar med väl definierat in- och utdata) måste först SP laddas! SP är ett sk register i Z80. SP måste laddas innan den första CALL-en sker. SP laddas alltid av BASIC-tolken i en ABC så det behöver man inte tänka på. egistret SP är en pekare som pekar på en tabell i minnet. I denna tabell sparas t ex alla returadresser. Varje gång du gör CALL SUBRUTIN sparas adressen till instruktionen efter CALL-et i tabellen så att när subrutinen är bearbetat och assemblerinstruktionen RET påträffas sker hopp tillbaka till instruktionen precis efter CALL-et. Denna tabell som SP pekar på kallas STACK. Liten lektion liten kommentar slut.
    • Patric Ljung <5455> · Text 676 · w8 · kommentar

      1987-01-12 22:43

      Ärende: Liten lektion liten kommentar

      För att kanske ge en bra överblick av maskinkods-programmering kanske man bör dra sig till minnes hur jag själv upptäckte: -'The secret of machine-code' Det egentliga problemet var för mig att jag inte visste vad bit och byte var. Samt hur minnet fungerade, adressering osv. Hur en liten u-processor såg ut, generellt sett så är de väl ganska lika? När jag vipps på en kvart förstod hur allt förhöll sig var det inga problem att veta hur man programmerar i maskinkod. vad jag sedan lärt mig genom åren är olika tekniker att programmera. jag försöker skriva min maskinkod så funktionsbaserad som möjligt. Dvs att nästan gå från C-struktur till maskinkod. Dock används ju processorns register till stor del som direkta variabler. Istället för att ha dem utslängda i minnet. Man kanske borde börja så pass elemntärt så att folk som nästan inte hajat maskinkod kan komma med i 'kursen'. Ett något klurigt problem kan vara att man behöver rita litet figurer. Med allt detta menar jag att kanske en betydlig nyckel till att förstå maskinkod (och även hela datorns konstruktion, i princip) och kunna pro- grammera den är att just att förstå det här med bit, bytes, adresser, CPU-register osv. För mig var det det jag behövde veta för att komma igång (Handassemblering med POKE). När jag sedan fick köpte ASMZ fanns det ju en del att lära där, men det har ju faktiskt inte nå't direkt att göra med maskinkod.
      • Anders Franzén <5258> · Text 677 · w8 · kommentar

        1987-01-12 23:09

        Ärende: Liten lektion liten kommentar

        Jag håller inte riktigt med dig. Enligt min mening måste man ha en grundförståelse av vad programmering innebär. Man måste veta hur man strukturerar program, olika tekniker för att läsa filer och fånga upp EOF osv. Kan man det kan man skriva program i vilket programmeringsspråk som helst. Jag tycker t ex inte att det viktigaste är att lära sig Z80-s alla register så där direkt. Dem lär man sig allt eftersom man stöter på dem. Jag ser heller inget absolut krav på att man ska kunna räkna binärt på två fingrar. Med en assemblator kan man uttrycka tal i vårt vanliga decimala talsystem. Däremot anser jag det är bra att börja lära sig instruktioner som hanterar programflödet, t ex JP och CALL. Dessa kan direkt jämföras med andra språk och är lätta att förstå. När man har ett hum om hur dessa funkar kan man pula in instruktioner som hanterar data i flödet. Det är nog bra att känna till begränsingar i talområdet, i BASIC kan man hantera riktigt stora tal men i assembler endast tal som motsvarar BASIC-ens heltal. Att de består av just 16 bitar behöver man inte känna till så där på en gång men eftersom man är nyfiken så lär man sig sådana saker efter hand. Alltså, assembler är väldigt enkelt. Precis som allt annat när man väl har lärt sig det!