Assembler

3 posts in thread

• Hans Kaplan <6710> · Text 686 · w8 · inlagg

  1987-01-23 19:16

  Ärende: Assembler

  För att bli intresserad av assembler måste man veta lite om fördelarna med språket. Jag tycker faktiskt att man på en gång lika gärna kan sätta sig in lite i hur datorn jobbar (processorn med sina register och adresserinsmoder åtminstone och varför inte känna lite på MIKROPROGRAMMET som utför assemblerinstruktionerna) Jag har aldrig programmerat Z80 så jag överlåter redogörelsen betr. olika adresseringssätt, men detta måste man ta med i början. Fick sån lust att berätta lite om det så sällan omtalade mikroprogrammet;; Om man är en lycklig person så har man en s.k. "assemblator" som översätter de ord-instruktioner (mnemonics) man fått fram till en sifferkod som avkodaren i cpu:t kan förstå. Ett vanligt mellansteg före den ofrånkomliga binärkoden är "hexkod" som lätt kan översättas till binärkod. Basen i hexkod är 16, och tecknen 0 - 9 samt A - F. Nåväl, man tänker sig att man är en ström av ettor och nollor som av "programräknaren" -ett register som normalt räknar framåt marsch, hämtats ur en position i minnet och via ett dataregister plötsligt finner sig själv på databussen, en massa trådar - en tråd för varje etta eller nolla. Nyfiket följer man sen sin framfart över bussen och innan man vet "ordet av" så sitter man ohjälpligt fast i "instruktionsregistret" i kontrollenhet i cpu. Nu får man om inte förr lära känna sig själv, det visar sig att man är en OPERATIONSKOD som avkodaren börjar smaska i sig av. Jasså, är jag en operationskod, vae är det då och vad händer nu. Tanken är knappt färdigtänkt förrän ett litet program "som alltid finns där" hoppat till en rutin, bara för min skull. Jag frågade programmet, det hette "mikro" och hade lika många rutiner som alla mina kompisar där borta i minnet om man undantar alla tvillingar. Dessutom fanns det där hoppet förstås. Sen hände allting snabbt, jag förvandlades till en "signalföljd" som öppnade vägen för en ansamling ettor och nollor i ett "register", via "internbussen" i cpu till ett annat register där en annan ansamling brutalt förintades. Ja, det var faktiskt allt, själv förintas jag men min "själ" finns kvar i minnet. Så lång historia om så lite, ja så kan det bli när man dristar sig att kika under assemblernivån, kanske kul att nån gång ha gjort det innan man kavlar upp ärmarna för programmering? Vem redogör för fördelar med assembler och adresseringssätt?
  • Hans Kaplan <6710> · Text 687 · w8 · kommentar

    1987-01-23 22:52

    Ärende: Assembler

    Allting i minnet är väl inte "operationskoder", kan du inte redogöra för annat innehåll? Och vad menar du med att u-programmet har lika många rutiner som "kompisarn i minnet utom deras tvillingar"??
    • Hans Kaplan <6710> · Text 688 · w8 · kommentar

      1987-01-23 23:23

      Ärende: Assembler

      Öh, det där med rutinerna först, det finns alltså en rutin för varje typ av operationskod. Vi tar ett annat exempel: Instruktionen är JUMP (adr) vilket inte oväntat betyder ovillkorligt hopp till adressen i fråga. När operationskoden för jump (två hextal) når avkodaren så vet kontrollern genast att därefter ska följa en adress och skickar därför efter innehållet i de två följande minnescellerna, eftersom adresser består av fyra hextal. I varje minnescell ryms alltså två hextal (siffror) i en 8 bitsdator. När adressen har erhållits så matas den helt enkelt på programräknarre- gistret som fortsätter sin framräkning från det nya värdet och plockar ut innehållet i cell efter cell i minnet. Minnesceller kan också innehålla förutom operationskoder och adresser rena "data" (!) som bland mycket annat kan vara ett jämförvärde som i pseudoassemblern: Move 0,D1 (nollställer reg. D1) LOOP Incr D1 (D1 + 1) Cpi FF,D1 (Har D1 värdet FF?) Bne LOOP (Nej) xxx xxxx (ja) Detta ger en liten tidsfördröjning (önskar jag kunde Z80-syntax, men principen är exakt samma) När man skrivit ett sånt här program så får en assembler ta hand om det och då omvandlas allt till hexkod, labeln LOOP tilldelas en adress och sparas i en tabell, den kan ju komma att åsyftas återigen. Den här programutvecklingen/editeringen görs ofta på en stordator och sedan "laddas" filen ner i en mikrodator eller får styra en prombrännare.